Olika grader av böjningar av Anna Andersson
Anderssons abstrakta skulpturer talar till oss på ett plan bortom orden och kräver ett mer långsamt inlyssnande.
Anna Andersson utforskar potentialen inom skulptur som medium och undersöker i sin praktik samspelet mellan tanke och handling. I hennes arbete ryms en ständig strävan efter något, även om hon inte alltid vet exakt vad detta något är. Det är sökandet efter mening snarare än absolut sanning som driver hennes skapande och hon omfamnar osäkerheten som en del av den processen.
En viktig aspekt av Anderssons arbetsmetod är just hennes förmåga att våga stanna i ett tillstånd av oklarhet, en plats för frihet och kreativitet där nya idéer och möjligheter kan utforskas. För Andersson innebär osäkerhet inte svaghet, utan snarare en tillit till konstverket och dess förmåga att härbärgera en kraft även utan tydliga svar.
I sitt arbete utforskar hon inte bara det vi kan observera utan också det som är mer subtilt och svårfångat, samt den spänning som kan uppstå däremellan. Filosofin är en källa till inspiration och resonans, Andersson refererar till filosofer som Maurice Merleau-Ponty och Hannah Arendt och deras idéer om perception: hur vår position i världen och vår relation till andra formar vår erfarenhet och förståelse av tillvaron.
Min kropp är min koppling till världen, jag sträcker mig ut och söker.
Anna Andersson
Konstnären beskriver det arbete hon utför innan hon skapar en skulptur som en form av praktisk forskning. I denna process spelar skapandet av bildmontage och undersökandet av olika material såsom trä, gips, tyg och metall en central roll. Montaget fungerar som ett verktyg för att hantera intryck och skapa en form av struktur. Med montaget kan hon bryta ned och samtidigt bygga upp ett innehåll. Genom att experimentera och utforska olika tekniker och material öppnar hon för möjligheter där nya idéer och uttryck kan växa fram. Båda dessa metoder tillåter henne att närma sig konstnärliga utmaningar på ett direkt och öppet sätt. Arbetet är en balansakt där det är viktigt att förstå när man ska lita på sin intuition och när man ska följa regler och begränsningar. ”Det handlar om att lita på bilden, och samtidigt släppa den, för en del av bilden ligger i handlingen.”
I utställningen Olika grader av böjningar visas skulpturerna Transitor (2022). Det är en ny version av skulpturer som Andersson gjorde 2020, vars upprinnelse kommer från ett undersökande av form, rytm och komposition. Träskulpturerna uppstod i mötet mellan två arbetsmetoder: det abstrakta och det situationsunika. Hon utvecklade verken genom att variera samma form, så att arbetet med varje enskild skulptur skapade nya angreppssätt för att initiera nästa, som om varje verk var en övergång till det påföljande. Genom att uppehålla sig vid en och samma grundform under längre perioder skapar Andersson utrymme för att utforska ett nytt material eller en ny teknik – en process som ofta leder till en ny kontext för formen och nya förutsättningar för hur den kan uttrycka sig.
Centralt i utställningen presenteras en serie gipsskulpturer (2021–2023) som även de utgår från en gemensam form, men där varje skulptur i viss mån skiljer sig åt vad gäller dimensioner och yta. Skulpturerna kan således sägas representera olika manifestationer av en och samma idé: hur något håller på att ta form, är i förändring, i rörelse. Likt en ensemble interagerar skulpturerna med varandra samtidigt som de är unika och individuella. På konsthallen tar skulpturerna rummet i besittning och förvandlar arkitekturen till en del av konstverket.
Konstnären fascineras av det ”tomma” och dess förhållande till det som har form eller substans. Andersson förklarar att ”tomhet blir synlig när den omges av något konkret eller fast, liknande hur ljus bara blir märkbart när det möter en yta eller kontrasteras mot en skugga”. Det är avståndet som finns mellan oss och andra objekt, både fysiskt och emotionellt, som fångar hennes intresse. Tomheten visar på ett utrymme som kan innehålla en mängd möjligheter och innebörder.
Anderssons konstnärliga praktik är djupt utforskande och intuitiv. Hennes arbete leder oss genom gränslandet mellan tanke och handling, idé och skapande, och de konkreta och abstrakta dimensionerna i skulptur.
Anna Andersson är född 1989 och erhöll sin masterexamen från Malmö Konsthögskola, 2020. Hon har tidigare medverkat i utställningar på bland annat UKS (Unge Kunstneres Samfund) Oslo, Malmö Konsthall och Bonniers Konsthall. Andersson bor och är verksam i Malmö.
Utställningen kan ses på Bonniers Konsthall mellan 6 december-21 januari
