Intervju med Jonas Nydesjö

Tillsammans med regissören Nachla Libre har tonsättaren och dirigenten Jonas Nydesjö jobbat fram det som blivit Poetic (R) Evolution. För Welma berättar han om arbetet och vad vi som publik kan förvänta oss.

Vem kom på ursprungsidén att korsbefrukta er med Spoken world, rap & r´n´b?

Från början så tror jag att Berwaldhallen och Unga Klara kände att de ville göra något ihop, men inte riktigt visste hur. Då blev jag och regissör/poet Nachla Libre tillfrågade om vi kunde tänka vidare och hitta ett sätt för de två världarna att mötas. Målet var en föreställning med klassisk musik, poesi och att den primärt skulle göras för högstadiet och gymnasiet. Och efter några möten och ganska mycket spånande så började något att ta form…

Vad var din största lärdom/utmaning att producera något ihop med Spoken world-gänget förra gången?

Jag kände så starkt när vi gjorde föreställningarna att den klassiska musiken kändes relevant fortfarande. Både den som är 200 år gammal, och även den musik som skrivs för symfoniorkestrarna idag. Brahms symfoni nummer 1, som är 150 år står axel mot axel med Robin Nazaris text om skjutningar i förorten, och känslan var att de uttryckte samma sak. Och så klart kompletterade varandra. Otroligt stark upplevelse.

Vad är det roligaste med detta samarbete utifrån Symfonikernas (eller ditt) perspektiv?

Lite det som jag nämnde tidigare. Hur fint allt satt ihop, och därmed hur tillgängligt och relevant det blev för en publik där många möter en orkester för första gången.

Berätta om föreställningen – vad kan vi vänta oss?

En resa i känslor. Glädje, sorg, humor, ilska. Storslaget, intimt, ljust och mörkt. En konsert som förhoppningsvis tar upp och reflekterar över ungas situation idag. Både svårigheter och glädjeämnen. 

Varför ska man gå på Poetic (R)evolution?

Om man vill vara med på samma typ av resa som man kan vara när man tittar på en bra film eller läser en bra bok eller lyssnar på en låt man gillar, då ska man komma. Vi gör allt det där, men live: i nuet.