Bakom kulisserna på ett världsarv
Ett levande världsarv med 250 år på nacken, som bjuder på opera, spännande historier, ett unikt teatermaskineri och – ett alldeles eget spöke! Welma har fått komma bakom kulisserna på anrika Drottningholms Slottsteater.
Solen skiner från en blekblå himmel och fasaden på Drottningholms Slottsteater lyser upp. Trots att det är en vanlig tisdagsförmiddag i december råder det full aktivitet här ute. Långväga turister samsas med spänstiga motionärer som i rask takt pinnar på över gårdsplanen med gångstavarna i högsta hugg och siktet inställt på den engelska parken.
Även bakom kulisserna, inne i teaterns egen kostymateljé, händer det grejer. Här måttar, klipper och syr ateljéföreståndare Britt-Louise Jörnlöv och kostymchef Lena Dahlström kostymer till sommarens operaföreställning Così fan tutte. För trots sin ärbara ålder – förra året fyllde teatern 250 år – är det långt ifrån någon sömnig gamling vi har att göra med. Här ges det årligen minst en, ofta två, olika operor, både klassiker och nyskrivna verk.
– Här är det knappast något teaterfusk, tvärtom, säger Lena Dahlström.
Dräkterna som föds i deras ateljé är sydda i specialbeställda tyger och tillskurna enligt 1700-talsmanér, så kallad historisk tillskärning.
– Varje kostym tar mellan 40 och 70 timmar att sy, berättar Britt-Louise Jörnlöv samtidigt som hon nålar ihop en vacker sidenkjol i rött och ockra, som ska bäras av en av de franska sångarna i Così fan tutte i augusti.
En klurighet för ateljén är just detta, att många av sångarna flyger in från andra länder, vilket gör det svårare att prova kostymerna på dem under arbetets gång. Det löser man genom att de skickar sina mått till Britt-Louise och Lena, som sedan får köra en intensiv provnings- och justeringsperiod i juni när sångarna kommer för att repetera.
– Då jobbar vi nästan dygnet runt, säger Lena samtidigt som hon intygar att hon har världens bästa jobb.
Vägg i vägg med ateljén ligger Teaterboden dit turisterna strömmar för att köpa souvenirer och för att möta upp sin guide när de ska gå på visning i teatern. Mellan mars och oktober kan den intresserade besökaren välja på en mängd olika visningar, från den klassiska halvtimmen där guiderna berättar om teaterlivets hemligheter och teatermaskineriets finesser, till specialdesignade visningar med exempelvis Bellman- eller tapettema. I dag är det Pia Livebrant som ska guida oss runt i teatern, iklädd autentiska kläder à la tjänsteflicka på 1700-talet. Vi börjar vår tur i det som en gång var arkitekten C.F. Adelcrantz svit – jo, han bodde faktiskt i teaterbyggnaden.
– Vi säger att teatern fyllde 250 år under 2016, men det fanns faktiskt en teater här redan innan dess. Den brann ner under en föreställning 1762, när drottning Lovisa Ulrikas namnsdag firades. Det var stor dramatik och kungaparet räddades hastigt i säkerhet, men fyra personer brann olyckligtvis inne, säger Pia och tillägger ödesmättat:
– En av dem, den unga flickan Karin, spökar än i dag på teatern. Men hon är ett snällt spöke!
Pia tar oss vidare genom vackra 1700-tals-rum med sirliga utsmyckningar och så småningom till det som är teaterns hjärta – salongen med de 454 åskådarplatserna, den 20 meter djupa scenen med centralperspektiv och de fantastiska kulisserna som är helt intakta sedan 1700-talet. På den här scenen spelas det alltjämt opera varje sommar, så den är i allra högsta grad levande. Men så har det inte alltid varit.
– När Gustav III blev skjuten på Operan 1792 avstannade det mesta av kungahusets teaterintresse. Drottningholms Slottsteater glömdes bort och fick ligga i träda i över 120 år. Byggnaden användes bara som magasin för möbler och bråte. Inte förrän en dag 1921 när tre herrar från Nationalmuseum kom hit för att leta upp en tavla så upptäcktes den fantastiska skatt som var dold bakom igenombommade dörrar och damm, säger Pia.
Teatern röjdes upp och en intakt 1700-talsteaterpärla steg fram. Det enda som behövde bytas ut var repen i maskineriet och de gamla vaxljusen som byttes mot elektriska. Kulisser, maskineri och salong – allt övrigt var, och är, fullständigt välbevarat. Det är så ovanligt att teatern 1991 utsågs som Sveriges första kulturobjekt på UNESCO:s världsarvslista, tillsammans med hela slottsanläggningen på Drottningholm.
– Och det allra mest fantastiska, som gör teatern så unik, är det som döljer sig under scengolvet, nämligen maskineriet som gör att kulissbyten kan ske inför öppen ridå, att sångare kan hissas ner från vinden och upp eller ner ur falluckorna, säger Pia med rösten fylld av entusiasm.
Detta maskineri, som än i dag används vid föreställningarna, var förstås hypermodernt på sin tid. Att det har konstruerats med inspiration av dåtidens segelfartyg syns tydligt på alla rep, hissanordningar och det stora ankarspelet av trä mitt i rummet.
– Det var faktiskt många sjömän som jobbade här nere, säger Pia. De visste ju hur den här typen av maskineri skulle skötas. Det var ett hårt arbete som krävde minst sex arbetare under scenen.
Totalt krävs det i dag omkring 15 till 20 scentekniker när en föreställning ska spelas. För det är ju inte bara under scenen som arbetet pågår. De mekaniska åsk-, regn- och vindmaskinerna ska skötas, det böljande havet i scenens fond, som skapas av vågmaskinen, kräver fem man, och sju meter ovanför scenen ska en tekniker se till att föreställningens primadonna hissas ner säkert på ett moln från taket som en ”deus ex machina”. Därtill sker alla kulissbyten inför öppen ridå.
– Alla kulisser är kopplade till ankarspelet under scenen. Det är ett riktigt skådespel i sig att se hur de byts ut, mitt under föreställningen, säger Pia.
När teatern byggdes, på uppdrag av drottning Lovisa Ulrika, var det med begränsad budget, vilket tvingade arkitekten C.F. Adelcrantz att vara kreativ för att få till de arkitektoniska lösningar han ville ha.
– Man hade lagt så enormt mycket pengar på att bygga själva slottet att kassan nästan var tom. Så Adelcrantz fick använda enklare och billigare material. Det syns till exempel på salongens väggar som är marmorerat målade istället för att vara äkta marmor, eller på konsolerna som är gjorda i papier maché. Logerna, med sina vackra sammetsgardiner, är bara ditmålade i så kallad trompe l’œil-teknik, för att lura ögat.
Här, i Gustav III:s älskade teater, har det spelats mängder med opera och dansats mycket balett. Varje sommar sätts det upp en ny föreställning och publiken rusar till biljettkassan för att få plats.
Men även de som inte lyckas få en biljett till operaföreställningen kan få sig lite underhållning till livs i denna anrika teatermiljö. Under hela sommaren, med start i maj ges det, förutom de ordinarie visningarna, till exempel underhållande och kunskapsfördjupande evenemang under rubriken ”Esprit!”.
– Det kan handla om allt från konserter till temadagar, där vi låter samtida konstarter möta kulturarvet på ett nytt sätt för att skapa oväntade uttryck och förhoppningsvis för en ny publik, säger Eva Lundgren. Vi har till exempel samarbetat med Ekerö kommun i ett integrationsprojekt som vi kallar Teater utan gränser, bjudit på en indiepopkonsert med Peter von Poehl och teaterns musiker, visat Bergmans film Trollflöjten i salongen och spelat femminutersopera i ett tält under vår säsongsinvigning, som alltid är 6 juni.
För Welmas del rundas dagen, på Drottningholms Slottsteater, av med en sväng i de gamla teaterlogerna bakom scenen, där kakelugnar, tapeter och sängar är intakta från 1700-talet. Vi avslutar med en titt i Gustav III:s Déjeunersalong. I detta vackra rum, med stora fönster som vetter ut mot den gröna parken, bjöd kungen själv in herrskap och tjänstefolk på frukost när det begav sig. I dag används salongen som bar, en och en halv timme innan föreställningarna äger rum samt i pausen – för var kan det passa bättre att sippa på ett glas champagne än i en sådan kunglig miljö?!
- Text: Karin Cedronius
- Foto: Kristina Sahlén
Kort fakta om Drottningholms Slottsteater
- Byggår: 1766
- Arkitekt: Carl Fredrik Adelcrantz
- Antal platser: 454 på 32 bänkrader
- Antal loger: 24
- Antal platser i orkesterdiket: 30
- Scendjup: 20 meter
- Scenbredd: 9 meter
- Scengolvets lutning: 4 procent
- Kom med på UNESCO:s världsarvlista 1991