Konståkning i underjorden
100 stationer varav 94 med konstverk i form av måleri, skulpturer, keramik och mosaik. Det gör Stockholms tunnelbana världsunik. Häng med när konstvetaren Marie Andersson tar med Welma på en guidad tur i en bit av ”världens längsta konstgalleri”.
– Nu ska ni se till att ha huvudet på samma plats som kroppen! Det är allt jag begär, sedan är det bara att hänga med och njuta. Ni kan börja med att titta upp i taket när vi åker nedför rulltrappan.
Så inleder konstvetaren och SL-konstguiden Marie Andersson vår timslånga guidade tur, eller ”konståkning” som den så finurligt kallas, i SL:s tunnelbanesystem. Vi möts vid uppgången till Kungsträdgårdens tunnelbanestation där turen startar. En lämpligare plats att starta en guidad tur bland SL:s konst får man leta efter. Här finns så mycket att se och konsten är så spektakulär att hela timmen lätt skulle kunna tillbringas enbart här.
– Kungsträdgårdens station är en av mina personliga favoriter, för här finns så mycket konst och så mycket symbolik. Jag skulle kunna prata i timmar om konsten här, säger vår entusiastiska guide.
Medan vi åker ned med rulltrappan pekar hon upp i taket och säger:
– Ser ni pianotangenterna som är målade i taket? Det är en blinkning till Kungliga Musikaliska akademien som ligger alldeles här ovanför oss.
Konstnären Ulrik Samuelson, som skapat all konst på den här tunnelbanestationen, var mycket för den typen av symbolik och inspirerades av både den gamla och nya Kungsträdgården:
– Han hade en vision om att flytta det som finns ovan mark ner i underjorden och förstena det, lite som Stockholms eget Forum Romanum, säger Marie, och pekar på de statyer, pelare och gamla gaslyktor som kantar passagen mellan rulltrappan och plattformen.
– Det är äkta gatlyktor från 1800-talet och statyerna där borta är kopior av statyer som stått på palatset Makalös (De la Gardieska palatset). Här borta är en betongkopia av en avsågad alm, som ska påminna oss om Almstriden som utspelades i Kungsträdgården 1971, när den här stationen skulle byggas.
Vart man än vänder sig är konsten påtaglig här, 34 meter under jord. Till och med sittbänkarna ingår i konstupplevelsen. Plattformsgolvets röda, gröna och vita diagonala ränder fortsätter upp på stenbänkarna där trötta resenärer kan vila sina ben.
Entusiasmen lyser i ögonen när Marie berättar historien bakom allt vi ser på vår färd genom det, som enligt många, är världens vackraste tunnelbanesystem.
– Konsten finns överallt! Det gäller bara att ha ögonen med sig och ta sig lite tid. Dessutom är konsten tillgänglig för alla oavsett bakgrund, plånbok och utbildningsnivå. Det kan knappast bli mer demokratiskt.
Konståkning på höst, vinter och vår
SL har hållit konstguidning i tunnelbanan i 20 år. Höstens program pågår mellan september och november och vårens mellan januari och maj. Då erbjuds det en konståkning i tunnelbanan samt en visning av de nya pendeltågsstationerna per vecka. Visningarna är gratis och ingen föranmälan behövs. Det enda som krävs är en giltig SL-biljett. Du kan välja mellan ett antal olika visningar, beroende på vilken konst och linje som intresserar dig mest.
– Mötesplatserna varierar beroende på vilken visning man går på. Vi kan till exempel träffas i Liljeholmen, Gullmarsplan, Fridhemsplan eller T-Centralen. Men det enklaste är att gå in på hemsidan konst.sl.se och söka på konståkningar, så kan man välja det som intresserar en, säger Marie och tillägger:
– Vi har faktiskt några besökare som vi kallar våra ”gamla godingar”. De har gått på alla våra konståkningar och bockat av alla 94 stationer. Vissa har, till och med, det som en sport att hinna med samtliga under ett enda år, men för de flesta tar det ändå tre–fyra år.
Sommarens konstvisningar
På sommarhalvåret är visningarna fler och mer anpassade efter turister, så de ges även på engelska och utgår alltid från T-Centralen.
Efter Kungsträdgården fortsätter vi vår färd med blå linjen till Rådhuset, en station som är betydlig mer lågmäld i sin konstnärliga gestaltning, men likväl mycket spännande. Här har konstnären Sigvard Olsson skapat en rosafärgad grotta, inspirerad av en puderdosa från Paris.
– Enligt konstnären är det exakt samma färg som inuti Atlasbergen i Afrika. Han har utformat den här stationen med mycket humor och en hel del fantasi.
Sigvard Olssons idé var att man på stationen skulle kunna hitta olika fragment och spår av verksamheter som funnits på Kungsholmen under dess långa historia. En känsla av att dessa kvarglömda saker långsamt pressats ner i den mjuka rosafärgade jorden för att nu bli synliga här nere i grottan.
– Därför kan man hitta mer eller mindre autentiska tecken överallt här nere, säger Marie, och pekar på ett antal korgar som är uppsatta på ena kortväggen tillsammans med en skylt: ”Korgar, 1700- och 1800-talets vanligaste påse”.
Lite längre bort står en ”kvarglömd” björkvedstapel från 1940-talet, och till höger om rulltrappan finns en raserad tegelvägg där några skinnbalar sticker fram, som en påminnelse om garvarna, som höll till på Kungsholmen en gång i tiden.
Efter Rådhuset åker vi vidare med blå linjen mot T-Centralen och några av alla de konstverk som pryder väggar, tak och golv här. Här finns konst från 1950-, 1970- och 1980-tal. Alla fyra valv nere vid den blåa linjens plattformar är individuellt utformade med stiliserade mönster i blått och vitt som ska skapa skön, stillsam stämning för stressade resenärer. Och strax innan rullbandet, på vägen upp i övre hallarna, finns ett verk som hyllar alla de som var med och byggde stationen på 1970-talet. Här har konstnären Per Olof Ultvedt, med hjälp av en strålkastare och en pensel, avbildat de olika arbetarna i silhuett på väggen.
– Jag har haft besökare som berättat att deras föräldrar, far- eller morföräldrar är med här på något ställe i silhuett. Det är jättekul! säger Marie.
Vår tur avslutas på station Stockholm City där plattformarna pryds av konstverk som Peter Svedbergs Stad, Träd och Äng, ett slags nutida fotokonst mixat med glaskonst, och där Karin Lindhs konstnärliga gestaltning Pendlarkatedralen imponerar med sin rymd och sina veck, som påminner om en plisserad kjol. Även modern videokonst har fått en plats här, i form av konstnären Lars Arrhenius videoverk Cuckoo Clock, som är en 24 timmar lång animation som gestaltar olika händelser på pendeltågsstationen under ett dygn.
På väg ner i underjorden hinner Marie även visa oss en annan personlig favorit – den 300 kvadratmeter stora glasmosaiken, med de omkring 160 000 mosaikbitarna, som är konstnären Juri Markkulas verk La Divina Commedia – en tolkning av den stigande och nedåtgående rörelse som återfinns i Dantes berömda verk Den gudomliga komedin. Den färgskiftande mosaikväggen, med sina 62 nyanser och 14 lager färg, skiftar från grönt och blått till guldgult under rulltrappsfärden.
– Det är så enkelt, men samtidigt en fantastisk upplevelse. Dessutom knyter det an till tunnelbanans historia eftersom det var så mycket kakel och klinker på väggarna i tunnelbanans begynnelse.
Den guidade timmen går i rasande fart och med Maries hjälp har vi upptäckt en mängd konstverk som man annars kanske bara passerar i brådskan till jobbet eller på vägen hem. Ett som är säkert är, att efter den här konståkningen i en del av ”världens längsta konstgalleri”, kommer en helt vanlig tunnelbane- eller pendeltågstur aldrig mer bli densamma. Nu, när konstögonen är öppnade, kan åtminstone Welma njuta av turen på ett helt annat sätt!
Vilka är konstvetaren och guiden Marie Anderssons personliga favoriter?
– Åh, det finns många, så det är svårt att välja ett enda konstverk eller en enda station. Men en favoritstation är Ängbyplan. Där har konstnären Åsa Lindström skapat ett mönster i röda, glaserade kakelplattor som på håll ser ut att vara ett orientaliskt mönster, men när man går närmare ser man att det i själva verket är bilder ur gamla veckotidningar från 1930–1950-talen. Missa inte att ta omvägen via hisshallen för där är konstverket som allra bäst med sina färgstarka mönster och brokiga motiv som sätter igång fantasin!
Om konsten i SL:s tunnelbanesystem
Stockholms tunnelbana är världsunik med sina 94 stationer full av konst. Här finns konst från 1950-talet och framåt. Sammanlagt har närmare 200 konstnärer medverkat till att förse tunnelbanestationerna, samt de nya pendeltågsstationerna i city, med fast konst.
SL anordnar regelbundet guidade visningar av konsten i tunnelbanan – så kallade konståkningar. Dessutom arrangeras speciella visningar av konsten på pendeltågsstationerna Stockholm City och Stockholm Odenplan. Under visningen får du höra mer om konsten, arkitekturen och konstnärerna bakom verken. Läs mer på konst.sl.se.
- Text: Karin Cedronius
- Foto: Kristina Sahlén
