Skräddarsytt – kläderna berättar historien om vanligt folk
Som att lägga ett gigantiskt pussel. Så beskriver dräkt- och textilhistorikern Anna Silwerulv arbetet som just nu pågår på Vasamuseet, där hon och hennes forskarkollegor återskapar en mans- och en kvinnodräkt av tygfragmentfynd från Vasaskeppet. I utställningen Skräddarsytt kan besökare ta del av arbetet på nära håll.
Vad hade vanligt folk egentligen på sig i början av 1600-talet? Det är ingen enkel fråga att besvara eftersom majoriteten av kläderna som bevarats från den tiden kommer från kungligheter och adel. Bildkällorna är också få eftersom även konstverk från 1600-talet så gott som enbart porträtterar kungligheter och de högre stånden. Men nu öppnas en dörr till vanliga människors garderob i och med textilforskarnas arbete på Vasamuseet.
– De som arbetade ombord på skeppet var mestadels just vanligt folk, det fanns inga kungligheter eller adel ombord, så de klädfynd vi har hittat är unika. Det som följde med ner i djupet är kläder och skor från helt vanliga människor, säger dräkt- och textilhistorikern Anna Silwerulv.
Lägger pussel av fragment
Det mesta handlar om tygfragment. Några få föremål är nästan helt intakta men det mesta har brutits ner under de drygt 330 åren på havets botten, till exempel växtbaserade material som lintråd, medan ylle har hållit förvånansvärt bra.
– Det är mycket fragmentariskt, men det är så många föremål att mängden gör att vi ändå har mycket att jobba med när vi väl har pusslat ihop dem.
För det är just som att lägga ett gigantiskt pussel att försöka sätta samman de olika tygbitarna till klädedräkter och lista ut vilka delar som hör ihop med varandra.
– Man börjar med att hitta kantbitarna och fyller sen på in mot mitten. Vi jämför trådar, fläckar och brytningsmönster. Sen skapar vi mönster utifrån det, berättar Anna Silwerulv.
Baltzar och Beata får nya kläder
Nu håller hon och hennes kollegor på att återskapa två dräkter: en kvinno- och en mansdräkt. Kläderna som återskapas har tillhört två personer som i utställningen har fått namnen Baltzar och Beata.
– Beatas skelett hittades ombord tillsammans med fragment av hennes kläder och skor. Baltzars kläder låg nedpackade i en tunna tillsammans med andra personliga tillhörigheter som tillhört en okänd man som inte hittades vid utgrävningen, berättar Anna Silwerulv.
I skräddarstugan visar vi hur själva hantverksprocessen har gått till och besökare får chansen att prata med oss om kläderna
Kläderna är en del av museets unika samling med dräktmaterial, som är en av de största samlingarna i världen med textilier och läder från vanliga människors kläder från denna tid. Dräkterna sys upp på plats i utställningen, enligt de metoder som användes på tidigt 1600-tal.
– I skräddarstugan visar vi hur själva hantverksprocessen har gått till och besökare får chansen att prata med oss om kläderna, hantverket, metoderna och mycket annat, säger Anna och tillägger att det även kommer att visas ett bildspel i stugan där besökare kan lära sig ännu mer och se originalföremål och fragment.
Vill visualisera processen
Hela idén med Skräddarsytt är att visualisera hur folk var klädda 1628 och att ge besökare en känsla för människorna ombord på Vasa. Det ger också forskarna möjligheten att praktiskt testa att deras analyser av fragmenten stämmer och visa hur forskningsprocessen kring skeppet går till.
– Allt vi syr är med historiskt korrekt material och enligt dåtidens metoder. Vi forskare som arbetar i skräddarstugan kommer själva att vara tidsenligt klädda.
Afternoon tea och föredrag
I samband med utställningen kommer museet även att bjuda på några olika programpunkter som afternoon tea med föredrag av Anna Silwerulv och Josefin Lindegren samt hantverkskvällen ”Nål och tråd och påtår” där besökare kan ta med sitt eget hantverk och komma och byta erfarenheter och idéer med forskarna och andra besökare.
– Jag ser mycket fram emot att möta våra intresserade besökare i Skräddarstugan. Jag hoppas att vi får många frågor så att vi kan berätta mer om forskningen på Vasamuseet, om hur vi återskapar dräkterna och vad vi hoppas uppnå med projektet.
- Text: Karin Cedronius
- Foto: Catrin Rising och Anneli Karlsson/Vasamuseet
