Teatersnack i cirkelform
Ute blåser kalla vintervindar men innanför dörrarna på Heleneborgsgatan är diskussionerna desto hetare. Här har ett dussin teaterentusiaster samlats för att diskutera föreställningen Fedra/Hippolytos som de sett på Dramaten. Åsikterna är lika många som antalet personer i teatercirkeln ”Tala om teater”.
Klockan är strax före 18.00 och kurslokalen på Söder börjar så sakteliga fyllas med folk. På borden ligger några välfyllda anteckningsblock och en handfull teaterprogram från Dramatens föreställning Fedra/Hippolytos som står på diskussionsprogrammet för kvällen.
– Så roligt att se så många här! Vi börjar väl direkt, som vi brukar, med en omröstning. Vad tyckte ni om föreställningen? inleder Margareta Tegerstedt som tillsammans med Ingegerd Rönnberg är cirkelledare.
Runt om i lokalen åker tummarna uppåt, nedåt och på tvären, vilket betyder ganska bra. Det är tydligt att åsikterna om Dramatens Fedra/Hippolytos går rejält isär. Kerstin Björk är först ut med sin synpunkt.
Här får man diskutera lite djupare än om man bara pratar med en väninna eller sin man efter att ha varit på en föreställning
– Det var en bra berättad historia, lite konstig scenografi men riktigt bra skådespelare. Och så hörde jag bra, det är viktigt.
Mittemot henne sitter Karin Waldnert som har en helt annan åsikt – hon gillade inte alls föreställningen.
– Scenografin och musiken var fantastisk, men jag gillar inte skrikteater och det tycker jag att detta var.
Mats Kullander, den ena av gruppens två manliga deltagare denna kväll, inflikar:
– Jag tycker att scenografin var hemsk. Det var dammigt och obegripligt och jag blev faktiskt inte speciellt berörd av själva föreställningen heller. Det var för överdrivet och skrikigt för att tilltala mig.
På bara någon minut är diskussionen i full gång. Ämnena växlar snabbt från högt till lågt – allt från illasittande kostymer till det underliggande budskapet i föreställningen och hur väl den stämmer överens med originalet från antiken eller hur spänningen i dramat byggs upp. Och så fortsätter kvällen med skiftande synpunkter från alla i gruppen. Det som vissa tycker är toppen tycker andra är botten, annat är man rörande överens om, men alla får göra sin röst hörd. Margareta och Ingegerd styr proffsigt gruppen in i olika ämnen och infallsvinklar med sina frågor, även om deltagarna knappast behöver så mycket stöd för att ta till orda. Det märks att alla gillar att diskutera och samtala om sin teaterupplevelse.
– Det är just det som är tanken med Tala om teater. Våra medlemmar kommer hit för att få en djupare upplevelse av de föreställningar som de har sett, och för att höra vad andra har tyckt och upplevt. I diskussionerna med de andra öppnar sig föreställningen på ett annat sätt, säger Ingegerd som tillsammans med Margareta var med och startade teatercirkeln för åtta år sedan.
Tala om teater har rötterna i Scenpass Stockholm, som i sin tur är en ideell riksförening som verkar för att sprida teater, dans, musik och annan scenkonst. För 150 kronor om året blir man medlem i Scenpass Stockholm och får bra rabatter på en stor mängd scener runtom i Stockholm och övriga landet.
Förutom kostnaden för teaterbiljetterna är teatercirkeln helt kostnadsfri, för dem som har Scenpass Stockholm, och bygger på deltagarnas engagemang och intresse. De träffas en tisdag varje månad och diskuterar den senaste föreställningen de sett, en föreställning som valts ut på förhand av Margareta och Ingegerd, och som ingår i ett tema. Teaterbesöket gör man dock på egen hand, inte tillsammans med gruppen. Denna termin är temat makt och vanmakt och föreställningarna som ska ses och diskuteras är Häxjakten, Fedra/Hippolytos, Pennskaftet och I väntan på Godot.
– Vi går igenom utbudet och försöker se till att det inte bara ska bli föreställningar från de stora scenerna som Dramaten och Stadsteatern utan även från mindre scener. Denna gång har vi även valt en föreställning på Uppsala stadsteater eftersom det är en intressant scen och det är enkelt att ta sig dit, säger Ingegerd.
Eftersom ämnet för cirkeln är makt och vanmakt denna termin ställer Ingegerd frågan till gruppen:
– Vem tycker ni hade makten i den här föreställningen?
– Afrodite – som det brukar vara! säger någon i gruppen och Kerstin kontrar:
– Nej, det var ju männen, som vanligt. Även om kungen spelades av en kvinna i just den här uppsättningen.
Två av deltagarna i gruppen är Karin Persson Berg och Eva Bodner, som har gått här i fem respektive tre år. Båda tycker att Tala om teater ger dem en större teaterupplevelse.
– Här får man diskutera lite djupare än om man bara pratar med en väninna eller sin man efter att ha varit på en föreställning. Det är så spännande att höra allas olika åsikter och cirkelledarna har så många nya, intressanta ingångar. Jag skulle till exempel aldrig ha tänkt på scenografin innan jag gick med i cirkeln, säger Karin.
Eva håller med och inflikar:
– Scenografin har jag nog alltid tittat på, men ljussättningen däremot hade jag aldrig direkt tänkt på innan vi började diskutera den i cirkeln. Det tillför något extra att få prata om föreställningen så ingående. Det öppnar ögonen på något vis.
Att delta i cirkeln gör också att de kommer iväg på föreställningar de annars inte hade sett, fortsätter Karin
– Jag hade nog inte sett Fedra om det inte var för cirkeln, men däremot har det hänt att jag har sett om vissa föreställningar efter att vi har pratat om dem här, och då har upplevelsen varit en helt annan. Jag kanske tittar på ljuset eller lyssnar på musiken på ett nytt sätt.
Mats som också är en van teaterbesökare, men som är på Tala om teater för första gången, tycker att cirkeln ger mersmak.
– Det var helt fantastiskt att få lyssna på alla dessa intelligenta kulturbärare och deras åsikter. Ibland undrade jag om vi ens hade sett samma pjäs, säger han med ett brett leende.
Det är så spännande att höra allas olika åsikter och cirkelledarna har så många nya, intressanta ingångar
I halvtid är det fikapaus och diskussionerna fortsätter över kaffet och kakan. Gudrun Bek, som är väl bevandrad i antikens drama hamnar i samspråk med en annan deltagare om samspelet mellan Fedra och amman:
– Det var det bästa med hela föreställningen – Ivar Wiklander var största behållningen. Det är en stark pjäs med bra text och fantastiska skådespelare men jag gillade inte alls scenografin och kostymerna var hemska, säger Gudrun och tillägger att även hon uppskattar att kunna prata om det hon sett på ett djupare plan.
– Cirkeln och Scenpasset gör att jag kommer ut och ser sånt som jag förmodligen aldrig hade gått på annars.
När klockan närmar sig åtta är det dags för cirkeln att slutas, men diskussionerna pågår ända ut i kapprummet. Gruppdeltagarna tycks aldrig vilja sluta att prata om Fedras uttryck, Hippolytos kläder eller pjäsens budskap.
– Det är egentligen rätt fantastiskt – vi har pratat om pjäsen lika länge som själva föreställningen pågår och vi skulle säkert kunna prata i två timmar till! avslutar en leende Ingegerd.
- Text: Karin Cedronius
- Foto: Kristina Sahlén och Dramaten
Scenpass Stockholm – En del av Riksteatern
Scenpasset är ett medlemskort i Riksteatern och ett förmånskort. Det ger rabatt på många scener både i Stockholm och i övriga Sverige. Som medlem i Scenpass Stockholm blir man inbjuden till aktiviteter, samtal och mingel, får följa med bakom scenen och åka på teaterresor. Förutom stående rabatter ingår också specialerbjudanden via epost. Scenpass Stockholm är en ideell förening som verkar för att alla ska få uppleva massor av teater, dans, musik och annan scenkonst.
Tala om teater är Scenpass Stockholms kostnadsfria teatercirkel. Cirkeln träffas en gång per månad och diskuterar de föreställningar som alla i gruppen har sett till varje tillfälle.
