Vi & dom – en utställning om hatbrott
Denna starka utställning handlar om hatbrott och vill få människor att stanna upp, tänka på sitt ansvar och känna sig berörda. Här har de enskilda rösterna och erfarenheterna hamnat i fokus. Utställningen har unga som målgrupp men passar framför allt från 15 år och uppåt. Welma ställde några frågor till Tina Landgren, utställningsproducent för utställningen.
Berätta om utställningen Vi & dom
– Vi & Dom – en utställning om hatbrott är en stark utställning som vill öka medvetenheten kring hatbrott. Det här är ett samhällsproblem och ett hot mot demokratin. Fokus ligger på perspektiven – de subjektiva rösterna och erfarenheterna kring hatbrott. Ett av de viktigaste målen: Alla har ett ansvar, ingen ska titta bort och tänka att det inte berör mig.
Vad är hatbrott?
– Hatbrott är ett samlingsbegrepp för brott med motiv som grundar sig i hat, rädsla eller fördomar mot vissa grupper. Hatbrott kännetecknas av att de riktar sig mot de utsattas identitet, det vill säga den man är, inte det man gör. Motivet är att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet.
Varför behövs en utställning som den här?
– På senare tid har samhällsklimatet i världen hårdnat vad gäller respekten för människors lika värde och yttrandefrihet. Ett segregerat samhälle skapar mer grupperingar och ett Vi och dom. De flesta hatbrott anmäls inte och väldigt få går till fällande dom. Den svenska polisen har fått ett regeringsuppdrag att utveckla arbetet med att bekämpa hatbrott. Utöver det tar polisen ett samlat grepp kring brott med den gemensamma nämnaren att de hotar grundläggande fri- och rättigheter.
Utställningen är uppbyggd i tre avdelningar, Kännarummet, Lärarummet och Agerarummet.
Hur har utställningen arbetats fram?
– Vi har tagit fram utställningen tillsammans med två superduktiga utställninsgformgivare, Marcia Harvey Isaksson och Angeliqa Hejdenberg, och våra fantastiska fokusgrupper som består av ungdomar från Botkyrka och Jakobsberg (Xenter Botkyrka och Mälargymnasiet). Fokusgrupperna har varit med både i gestaltningsarbetet och producerat innehåll. Det har varit fantastiskt roligt och lärorikt!
Hur är utställningen uppbyggd?
– Utställningen är uppbyggd i tre avdelningar, Kännarummet, Lärarummet och Agerarummet. I Kännarummet möter vi brottsutsatta som berättar om sina erfarenheter. Det ger en förståelse för hur stort problemet är bland många grupper och hur det har normaliserats. Det finns också en ”hotgång” som du får gå igenom där du får uppleva hur det skulle kännas att vara jagad, hatad och hotad på grund av den du är. Om du inte vill gå genom Hotgången kan du gå via Vittnesgången – där du som betraktare utsätts för dilemmat: ”Ska jag gripa in eller bara gå därifrån?” Vilken väg du än väljer är du en del av problematiken, då detta är ett samhällsproblem som angår alla. I Lärarummet finns det flera interaktiva inslag, där vi problematiserar hatbrott. Där kan du bland annat spela Rättslabyrinten eller Normspelet. Du kan ta del av filmade fall och testa dina egna fördomar. Det finns också en tidslinje som tar oss igenom hela 1900- och 2000-talens viktiga händelser. I Agerarummet som är det sista rummet vill uppmana till förändring. Vi intervjuar brottsutsatta, forskare och poliser kring vad de vill förändra. Vi får se hur polisen arbetar med hatbrott. Vi möter Naser, skräddaren från Malmö som utsattes för mördaren Peter Mangs, men som aldrig slutar tro på godheten och mänskligheten. Rummet är framtagen i samverkan med våra fokusgruppsungdomar. Det finns också en jättelik soffa med inbyggd lovebombing (i soffan finns inbyggda högtalare med mysiga, trygga och kärleksfulla ljud gjorda av estetelever från Xenter Botkyrka) och ett fjärilstak med fjärilar som gjorts av våra besökare. Fjärilen, som symboliserar mänskliga rättigheter, är en viktig symbol i detta rum.
Vilka berättar?
– Människor från olika delar av Sverige och med olika etnicitet, religion och sexuell identitet berättar om sina erfarenheter. Gemensamt för dem är att de alla tillhör grupper som blir extra utsatta i samhället. Vi har också film och intervjuer där experter/representanter från olika grupper berättar om hur utsattheten kan se ut. Flera forskare med rötter i till exempel historia, psykologi och filosofi ger sina perspektiv.
Varför tycker du att man ska gå och se den här utställningen?
– Utställningen är angelägen för alla. Ingen står utanför det här samhällsproblemet. Det är en engagerande utställning som jag inte tror lämnar någon oberörd.
- Text: Anna Lekberg
- Foto: Noomi Riedel
