https://www.welma.se/wp-content/uploads/2022/06/dsc_6517_anynomouse.jpg

Ett konditori för möss och människor 

Om du någon gång har gått längs Chamottevägen, i det gamla fabriksområdet i Gustavsberg, kanske du uppmärksammat att där både finns ett konditori och ett hotell. Troligen har du varken ätit eller sovit där dock – för du måste vara under fem centimeter lång för att ens komma in – och vill du betala med kort tar de bara Chisakort eller Maustrocard.

Publicerat i juni 2022

2018 slog portarna upp för Konditori Pistacia, i Gustavsberg strax öster om Stockholm. Men för att kunna handla något av de bakverk i miniformat som syns genom skyltfönstret får du inte mäta längre än fem centimeter. Med andra ord behöver du alltså ha ögonen öppna för att ens lägga märke till det.

https://www.welma.se/wp-content/uploads/2022/06/img_anonymouse_1667.jpg
Foto: Rebecka Walan/Stockholms Läns Museum

Konditoriet är insprängt i betongväggen och mäter inte mer än cirka 30 x 20 centimeter. När du kikar in  genom fönstret ser du att rummet är fullt möblerat med stolar, bord och soffor. På stolarna ligger små sittdynor gjorda av kapsyler och den vinröda plyschsoffan är gjord av en plånbok. På dörren anges att det för betalning krävs att du antingen har ett Maustrocard eller ett Chisakort.

Inte långt ifrån konditoriet, inhyst i ett gammalt elskåp, hittar du Hotel Stilton. Ett minihotell med rum tapetserade i olika mönster och färger och sängar byggda av makrillburkar.

https://www.welma.se/wp-content/uploads/2022/06/img_stilton1677.jpg
Foto: Rebecka Walan/Stockholms Läns Museum

Att göra stora skulpturer i det offentliga rummet har länge varit förenat med status. Stora bronser har avtäckts med pompa och ståt. Men det monumentala behöver inte vara stort. Det monumentala kan mycket väl bo i det lilla konstverket. Och om konsten i det offentliga rummet krymper och blir så liten att den är svår att få syn på, blir lyckan istället desto större när du väl gjort upptäckten.

De som ligger bakom konstverken heter Anonymouse och kallar sig själva för ”ett löst sammansatt nätverk av möss och människor”. De har varit verksamma sedan mars 2016 och i sina installationer leker nätverket med tanken att det finns en parallell värld, precis utanför vårt synfält. En värld där möss och andra smådjur lever lite som vi människor men tar vara på saker som vi tappar eller slänger. Gruppen utgår ofta från utställningsplatsens historia och kulturarv i sina verk och gestaltar detta i nya berättelser.