Vasamuseet ger nytt liv åt de döda

Vasamuseets nya utställning "I liv och död" berättar om några av de människor som var ombord och dog på Vasa när skeppet sjönk den 10 augusti 1628. Ny forskning inom flera olika discipliner och förfinade metoder har gett nya och fler svar om vilka de här människorna var. Nu vet forskarna inte bara hur de omkom utan även något om hur de hade det i livet.

https://www.welma.se/wp-content/uploads/2025/03/livochdod4.png
Beata, som vi får träffa precis i början av Vasas jungfrufärd. Foto: Lovisa Brämming, Vasamuseet/SMTM

När Vasa bärgades på 1960-talet hittades kvarlevor efter 15 personer. De senaste åren har Vasamuseets forskare på nytt börjat undersöka skeletten, i nära samarbete med experter på DNA, osteologi och isotopanalys. Tack vare den snabba utvecklingen inom DNA-teknik kan forskarna inte bara se hur dessa människor dog, utan också se vad de hade för hår- och ögonfärg och om de hade anlag för uppnäsa eller skallighet. Vi får också ledtrådar till deras geografiska härkomst och om de var släkt med varandra. Dessutom går det också att ta reda på om de hade anlag för exempelvis alkoholism, glutenintolerans och till och med vått eller torrt öronvax, för att bara nämna några exempel.

https://www.welma.se/wp-content/uploads/2025/03/livochdod3.png
I utställningen får vi se fynd av textilier som Vasamuseets dräkt- och textilhistoriker Anna Silwerulv pusslat ihop och sedan kunnat göra rekonstruktioner av. Foto: Lovisa Brämming, Vasamuseet/SMTM

I utställningen får vi möta tio av de femton individer som hittades vid dykningarna på 60-talet. Två av dessa, de som forskarna kallar Helge och Beata, är rekonstruerade i helfigur och bär dräkter som återskapats efter vad forskningen visat att de hade på sig när de omkom.

Det sägs att kläderna gör mannen och med hjälp av textilanalyser får vi nu en helt annan bild av vilka människorna ombord var

En av de första upptäckterna som forskarna gjorde, och som blev fröet till den nya utställningen, var att Gustav, som vi sett i tidigare utställningar, visade sig vara en kvinna. Gustav hade gäckat forskarna under flera år men först med den nya tekniken kunde man få fram att det helt saknades y-kromosomer i anlaget och att Gustav i själva verket var Gertrud.

https://www.welma.se/wp-content/uploads/2025/03/livochdod1.png
Utvecklad forskningsteknik visade att Gustav var en Gertrud. Foto: Lovisa Brämming, Vasamuseet/SMTM

Kläderna ger liv

Oscar Nilsson, arkeolog och skulptör, har gjort rekonstruktionerna av människorna i utställningen, men till skillnad från museets tidigare utställningar om människorna ombord på Vasa så har Vasamuseets dräkt- och textilhistoriker Anna Silwerulv varit starkt involverad denna gång. Genom att analysera de textilfynd som hittades vid utgrävningarna, har hon kunnat återskapa kläderna som människorna faktiskt bar denna sommardag för snart 400 år sedan.

https://www.welma.se/wp-content/uploads/2025/03/livochdod2.png
Helge får vi möta mitt under den turbulenta förlisningen. Foto: Lovisa Brämming, Vasamuseet/SMTM

Utställningen I liv och död hittar du en trappa ner, vid Vasas styrbordsida. Beroende på vilket håll du kommer från möts du först antingen av Beata, där hon står och blickar ut över Stockholm eller Helge, mitt under den pågående katastrofen. I utställningen får du också följa Oscar Nilssons arbetet att ta fram alla ansikten och se de fynd som ligger till grund för rekonstruktionerna.

Så tack vare den tvärvetenskapliga forskningen och rekonstruktionerna kommer vi nu väldigt nära Helge, Beata, Gertrud och de övriga personerna. Vi får veta vilka som hittades i varandras armar, vem pojken med de fina skorna var och vi får också en hint av ett Sverige under tidigt 1600-tal.