Welmas blogg
Publicerat 05 Mars 2019 11:33

Den kriminella råttan, den ensamma anden och den olycksdrabbade svanen i Parterrens Stockholmsdjur

Du befinner dig mitt i Stockholms stadspuls under ett försommardygn. Hör du sorlet från uterestaurangen? Eller skratten från människorna på gatan? Om du höjer eller sänker blicken kanske du också upptäcker alla djur omkring dig. Den ensamma anden, ensam efter klubbkvällens brödorgie, som brottas med sin längtan efter närhet och mening. Träffa svanen som råkat ut för en fontänolycka. Eller råttan som gör upp med sitt kriminella förflutna. Du möter dem alla i Parterrens föreställning Stockholmsdjur som har premiär den 11 mars på Teater Pero. 

Text: Anna Lekberg. Foto: Press/Parterren teater.

Stockholmsdjur, berätta, hur kom ni på idén?

– Under en semestervecka på Öland så läste vi ett antal scener som David Book hade skrivit. Bland dessa scener fanns en monolog av en gräsand som lever klubblivet i Stockholms ström – på jakt efter det vita brödet, närhet och kärlek. Idén framträdde att skapa ett galleri av djurinvånare i Stockholm. Vi lockades av möjligheterna till oväntade sceniska möten och den absurda komiken. Efter några läsningar kom också insikten att man både skulle kunna driva, känna med och säga någonting om samtidsmänniskan. Det fanns en avväpnande igenkänning i djurens liv som vi fastnade för.

Berätta om Parterren teater, vilka är ni?

– Vi är tre skådespelare som heter heter Henrik Bergström, David Book och Johanna Rane, födda i Stockholm, men utbildade på scenskolorna i Göteborg och Malmö. Vi har skapat Parterren som en plattform för sceniska undersökningar med utgångspunkt ifrån skådespelarens lust och kreativitet. Vi försöker att omfamna tanken att ”gräva där vi står”. I denna första produktion utgår vi därför ifrån Stockholm, vår tillfälliga plats på jorden. I en kommande produktion (Främmande, premiär hösten 2019) kommer vi att undersöka familjebildning, barn och föräldraskap. Namnet Parterren, från franskans ”på jorden/golvet” är en äldre term för ”parketten” på teatern. Det är även en brottningsterm. En parterr förekommer också i pjäsen Sjöstadsparterren, som två arkitekturintresserade svanar åker för att besöka som retreat efter en fontänolycka.

Har vi människor något att lära oss av Stockholmsdjuren? Vad skiljer deras värld från vår?

– Likheterna är väl antagligen fler än skillnaderna. Vi har ju alla våra platser för mat, lek, sex, sömn och arbete. Därför blir igenkänningen så påtaglig. Men faktum kvarstår såklart att djuren i Stockholm i mångt och mycket är utelämnade åt hur människan väljer att forma landskapet omkring sig. Utan att ha vetenskap i ryggen så verkar det troligt att många storstadsdjur besitter en expertis i att anpassa sig och finna kreativa lösningar på sömn och matbehov. Kampen för överlevnad är möjligen mer påtaglig hos djuren. Men det är den ju för många människor också … Hursomhelst är det väl självskrivet att människan utgör det absolut största hotet för alla djur, inklusive oss själva, såväl globalt som innanför länsgränsen. Stockholmsdjur är ju dock ingen pjäs som handlar om miljö eller ekologi, men det går ju inte att undvika att reflektera över hur känslig samvaron mellan djur och människor är i stadsmiljö. Varje enskilt träd är ju ett eget ekosystem.

Berätta om mask och kostym!

– Vi är tre personer som spelar femton karaktärer i en pjäs med hög fart och många ombyten, så vi har verkligen ansträngt oss för att hitta kreativa lösningar. Mask och kostym kännetecknas av en hybrid mellan djur/människa vilket själva berättelserna också är. Som exempel kan vi nämna svanparet som navigerar fram på hoverboards iförda polo och stödkragar samt en skäggig, patriarkal och dysfunktionell bäverfamilj iförd familjeföretagets Fäll & Dämm AB:s logotyper. Det är alltså ingen parad av djurkostymer.

Hur har ni fått inspiration till historien och miljöerna?

– En enkel promenad från hemmet till tunnelbanan kan bli fylld av berättelser. Det är intressant vad som händer med vår blick när vi bestämmer oss för att filtrera vår vardag utifrån ett tema, i detta fall djurlivet. Triangeldraman bland änder, en rad duvor på staketet till tunnelbanan där en av duvorna valt att inte riktigt sitta i gruppen, tamkatter som försöker dela upp kvarteret i revir, tröga humlor på sensommaren som brister ut i plötslig aggressivitet, människor och hundar där man ibland inte vet vem som är ute och går med vem och så vidare. Det är egentligen enkelt att hitta berättelserna om en är uppmärksam. Utmaningen är snarare att sålla och försöka identifiera de berättelser som väcker verkligt engagemang hos oss och som vi då kan förmedla på ett angeläget och underhållande sätt.

Varför ska man se Stockholmsdjur?

– Vi skulle vilja påstå att ingenting som spelas just nu påminner om det här och vi vill tro att den är originell. Många av karaktärerna brottas med inlåsning, själslig, känslomässig eller konkret och några av karaktärernas frigörelse kanske kan verka inspirerande? Men det är en svår fråga, varför ska man se någonting överhuvudtaget egentligen? Varför finns kultur? Teater? Föreställningen erbjuder förhoppningsvis någon slags träning och tröst inför den oundvikliga döden, med mycket skratt, kärlek och tankar på vägen. Välj själv om du vill komma som ditt allvarliga jag och fördjupa dig i problematiken, eller välj att se dina och alla andra varelsers absurda livsvillkor i vitögat. Vad ska man då göra annat än att skratta? Så har vi själva arbetat. Mycket hjärta och allvar, men vidöppna glimtar i ögonen. Dessutom är den lagom lång! Parterren lovar att aldrig spela ett fyratimmars-epos. Fem kvartar! Vi följer Strindbergs regler! Du hinner ta ett glas och ägna dig åt någonting viktigt med teaterupplevelser – samtalet efteråt!

Läs mer om föreställningen här!