Briljera mera om Kungliga Operan
Kungliga Operan är Sveriges nationalscen för opera och balett. Det har teatern varit sedan 18 januari 1773 och byggnaden är idag hemvist åt både Kungliga Operan, Kungliga Baletten, Kungliga Hovkapellet samt Kungliga Operans kör.
Allt började redan 1771 då kung Gustaf III avskedade den franska operatrupp som under ett tjugotal år spelat i det så kallade Bollhuset vid Slottsbacken i Stockholm. Detta eftersom Gustav III ville skapa en svensk ensemble som kunde framföra svenska operor.
Gustav III:s operahus
Uppdraget att rita det nya operahuset, i dag kallat det gustavianska efter kungen Gustav III, gick till arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz som tidigare ritat Drottningholms slottsteater. Byggnaden uppfördes vid Gustav Adolfs torgs östra sida och den 30 september 1782 skedde invigningen.
Vid invigningen skulle egentligen en föreställning av Kraus opera Aeneas i Carthago visats men den kvinnliga solisten som skulle gjort rollen som Dido hade lämnat landet med sin man för att fly från fordringsägare! Istället framfördes Naumanns Cora och Alonzo med text av G J Adlerbeth. Både operan och det nya operahuset fick stående ovationer.
Under 1800-talet betraktades operahuset som en av de vackraste byggnaderna i Stockholm. Den gustavianska operan rymde 948 åskådare och salongen var inredd i blått, vitt och guld.
Som en exakt pendang på andra sidan torget lät kung Gustav III:s syster, prinsessan Sofia Albertina, bygga Arvfurstens palats efter ritningar av stadsarkitekten Erik Palmstedt. Man kan alltså än idag se hur fasaden till det gustavianska operahuset såg ut innan det revs. I Arvfurstens palats huserar i dag utrikesdepartementet.
Till skillnad från i dagens operahus låg den kungliga logen mitt på första raden för bästa möjliga sikt mot scenen. Gustav III hade ett brinnande intresse för opera, dans och teater och bekostade med egna medel Operans verksamhet.
Även dansen fick sin givna plats på Kungliga Operan. Den första baletten som sattes upp var Louis Gallodiers Tillfälle gör Tjufven, ett verk som Kungliga Baletten satte upp igen år 2009 efter nära 200 år.
Gustav III mördas på sin egen teater
Knappt tio år efter invigningen, den 16 mars 1792, sköts kungen vid en maskeradbal på operan och avled till följd av detta den 29 mars. Då huset revs bevarades det rum, det så kallade lilla kabinettet, dit kungen först fördes efter att han blivit skjuten. Detta rum kom att återskapas i nästkommande operahus. Mordet på Gustav III ligger också faktiskt till grund för Verdis opera Maskeradbalen.
Det gustavianska operahuset stod kvar i ytterligare hundra år efter kungens död men då var huset så pass slitet, omodernt och brandfarligt att man 1892 beslöt riva det.
Det nya operahuset
Den 19 september 1898 kunde det nuvarande operahuset, ofta kallat det oscarianska efter kung Oscar II, tas i bruk. Huset är byggt på samma plats som sin föregångare och ritat av arkitekten Axel Anderberg, som också står bakom bland annat Naturhistoriska riksmuseet och Kungliga Vetenskapsakademin i Stockholm.
Exteriören på det nya huset byggdes i nyrenässans medan trapphuset, foajén och salongen fick en nybarock utformning. Marmor från Norge användes i entréhallen för att knyta an till unionen med vårt grannland. Guldfoajén med takmålningar av Carl Larsson påminner utseendemässigt om Garnieroperan i Paris.
Den nya byggnaden var en nagel i ögat för somliga. Journalister lär ha beklagat sig över att symmetrin vid Gustaf Adolfs torg blivit förstörd. En journalist skall ha kallat det oscarianska operahuset för ”en trave uppstaplade cigarrlådor”. Nybyggnaden väckte emellertid inte lika stort missnöje som Riksdagshuset, som kom att byggas några år senare.
I Kungliga Operans salong finns drygt 1100 sittplatser och i taket hänger en två ton tung ljuskrona. I taket finns också en stor plafondmålning av konstnären Vicke Andrén. Tittar man noga kan man se att en av de små änglarna bär ett papper med en ritning av just det operahus över vars publik den svävar.
Guldfoajén
Av husets över 1 000 rum märks framför allt den pampiga Guldfoajén, en lokal som mäter 28 gånger 8 meter och vars väggar är förgyllda och klädda med speglar. Guldfoajén ligger i direkt anslutning till den stora balkongen ut mot Gustav Adolfs torg. Före den omfattande renoveringen 1989, kunde man knappt se vad konstverken i stora trapphallen och Guldfoajén föreställde på grund av all rök och sot från staden som hade samlats under de 91 år som hade gått sedan huset invigdes. Men i dag kan man åter uppleva operahuset i all sin ursprungliga prakt. Guldfoajén, på 1:a radens nivå, är återställd i exakt det skick den hade vid invigningen, med guldstuckatur på väggar och i taket, kristallkronor, stora speglar och med gardiner och möbelklädslar i florentinsk guldbrokad.
Under ett tjugotal år före publikutrymmenas renovering hade alla lokaler ”bakom kulisserna” rustats upp för att göra den gamla 1800-talsbyggnaden till en effektivt fungerande modern teater. Kungliga Operan har ändrat sitt svenska officiella namn tolv gånger. Efter att från början hetat ”Kongl Operan” blev namnet, efter många smärre variationer på samma tema, ”Kungliga Teatern” vid 1900-talets början och mer än tre kvarts sekel framåt. Men från 1997 är det officiella namnet Kungliga Operan. I folkmun har teatern alltid hetat ”Operan”.
- Källa: Kungliga Operan och Wikipedia.
