Skulpturparken

Den plats där Millesgården ligger idag var en vildvuxen granitklippa med tall, björk och en liten tjärn när Carl och Olga Milles började köpa mark här 1907. De började genast att omforma platsen. Numera är Millesgården en kultiverad klippa där granitblocken blivit trappor, terrasser och murar och där nya stenmaterial tillkommit; sandsten från Öland; röd kvartsit från Älvdalen och gårdsgrus från åsarna kring Stockholm.

I trädgårdens formgivning var Milles en djärv improvisatör som fritt integrerade diverse arkitekturfragment i kolonner från Gustav III:s operahus och en marmorportal från Stockholms nedrivna Hotel Rydberg med en brant stenklippa, monumentala trappanläggningar och terrassmurar planterade med enar.

Den ursprungliga växtligheten representeras av tall och björk, men allteftersom åren går försvinner de. I januari 2005 föll till exempel en 150 år gammal fura i en vinterstorm.

En av de stora utmaningarna när det gäller parken idag är att ersätta det gamla trädbeståndet. Carl och Olga Milles planterade rönn, en, pil, lind, lönn och tuja. Då rönnar saknats helt i parken under senare år prioriteras detta trädslag i återplanteringen.

När det gäller makarna Milles val av perenner har det varit svårt att finna ut vad som ursprungligen planterades. På dokument och ritningar finns angivet ”höga perenner och låga perenner”. Utöver dessa korta angivelser vet man att de också planterade många rosor som inte alltid klarade sig.

Våren 2004 planterades åter rosor på Millesgården. Denna gång på Olgas terrass, vid Aganippefontänen. Urvalet begränsades till gammaldags rosor för att anknyta till den tid då de tidiga rosenplanteringarna gjordes. Våren 2005 kompletterades rosenrabatterna med perenner.

Arbetet med att plantera perenner har egentligen inget slut. Rabatterna befinner sig i en konstant förändring allteftersom plantorna utvecklas på skilda sätt tillsammans. Sorter konkurreras ut, andra återigen tenderar att frodas och breda ut sig, olika konstellationer passar eller passar inte ihop. Detta är som det ska vara, då materialet är levande.

Du kan läsa mer om hur Millesgårdens park och arkitektur växte fram, rekommenderar vi Anders Bergström och Catharina Nolins bok Millesgården – Arkitektur och Trädgård.