Bio Skandia

När Skandia-Teatern först slog upp portarna var filmen en ung konstform. Greta Garbo stod på tröskeln till genombrottet med Mauritz Stillers »Gösta Berlings saga« och som uttryck för svensk stumfilms rådande guldålder gav SFs starke man, Charles Magnusson, arkitekten Gunnar Asplund uppdrag att färdigställa skisserna för en ny premiärbiograf på Drottninggatan.

Parallellt med Skandia var Asplund vid tiden även engagerad i utformningen av Skogskyrkogården och i skisstadiet för Stadsbiblioteket i Stockholm – ett världsarv och ett världsberömt bibliotek. Idén var att skapa en atmosfärsbiograf i stil med den rådande trenden i USA, utformad för att efterlikna en öppen utomhusmiljö.
 
ASPLUNDS VISION
Asplund själv valde en mer avskalad, skandinavisk twist på 20-talets förgyllda och pråliga stumfilmssalonger. I likhet med Stadsbiblioteket, som invigdes fem år senare, centrerade han upplevelsen kring det innersta rummet som öppnar upp sig efter en mer blygsam foajé. Då pryddes salongens välvda djupblå tak av sidenklädda ljusglober som släcktes en efter en inför föreställningen, inspirerat av arkitektens stjärnklara festnätter i Taormina på Sicilien.

Väggarna utsmyckades av flera av 20-talets främsta unga konstnärer såsom Stig Blomberg, Hilding Linnqvist, Leander Engström, Alf Munthe, Ivar Johnsson, Gunnar Torhamn, Einar Forseth och Nils Enberg. I lokalen syns motiv från Shakespeare, 1920-talets Hollywood och fyra olika religioner till impressionistiska målningar och grekisk-romerska avbildningar. Även arkitekten själv finns avbildad med penna och linjal på broderierna längs läktarna, som tog 48 sömmerskor tre månader att färdigställa. Bioduken flankeras även av Adam och Eva som introducerar porten till paradiset bakom ridån, medan ormen agerar ledstång upp till balkongen. Skandia blev på så vis en filmens lustgård i Stockholms innerstad.