Det är vackrast när det skymmer

Pär Lagerkvist kända dikt, Det är vackrast när det skymmer från 1919 fångar ett centralt tema i den nordiska konsten vid förra sekelskiftet då skymnings- och gryningsmotiv var särskilt populära inom alla konstarter. Denna förkärlek för det speciella nordiska ljuset avspeglar sig också i Ernest och Signe Maria Thiels konstsamling som domineras av symbolistiska och nationalromantiska stämningslandskap, ofta från konstnärernas hembygder. 

Konstverken återger tillstånd av förändring; skymningen summerar dagen och gränsar mot natten, mot döden, medan gryningen blickar framåt mot en ny dag och ett nytt liv. Dessa övergångsstadier uppskattades av tidens symbolister som ofta tolkade avgörande skeenden genom tidens och naturens kretslopp. Hösten och våren var av samma anledning omtyckta motiv, liksom motsatspar såsom dag och natt, liv och död. Även dessa förekommer rikligt i museets samlingar.

När hösten går mot vinter och Thielska Galleriets första hundra år som museum lider mot sitt slut, för att snart övergå i ett nytt sekel, lyfter vi fram den för platsen så karakteristiska skymnings- och gryningskonsten.  Det är konstverk i flera olika tekniker av konstnärer som Richard Bergh, Nils Kreuger och Karl Nordström, deras kollegor och elever i Konstnärsförbundet liksom motsvarigheter i de nordiska grannländerna, främst ur samlingarna men även genom kompletterande inlån. Tanken är att hela museet ska bada i ett vackert dunkelt ljus och visa den speciella naturmystik med förhöjda stämningslägen som uppfyllde den tidens konstnärer.