Hanna Sjöstrand – Taverna geometrica

I årets första utställning presenterar Hanna Sjöstrand en vidare bearbetning av sitt projekt Gudarnas Fält, en serie konceptuella målningar med titeln Green on White, som utforskar fotbollens struktur och formspråk. De till synes abstrakta målningarna analyserar planens geometriska former som rektangeln, triangeln och cirkeln, den form som är en av de äldsta symbolerna, bland annat för solen, enighet och det oändliga, och därmed rymmer mytologisk kraft. Cirkeln som form relaterar dessutom såväl till måleriets som till sportens historia. Med utgångspunkt från rummet och platsen låter Sjöstrand temat och den måleriska processen expandera till andra medier som skulptur och film.

Hanna Sjöstrand är född 1978 i Karlskoga och bosatt i Oslo. Hon är utbildad vid Lunds universitet, Estetikens idéhistoria, 2014; Konsthögskolan i Malmö, (MFA), 2004–2009; Valands Konsthögskola, Göteborg, 2004 – 2005; Gerlesborgsskolan i Bohuslän 2000 – 2002; Nyckelviksskolan, Lidingö, 1998 – 1999. Hon har ställt ut i Sverige och internationellt sedan 2007 och är representerad bland vid Malmö konstmuseum, Aguélimuseet, Sala; Statens Konstråd; KORO, Idrottshögskolan, Oslo; Region Stockholm och Region Skåne.

hannasjostrand.se

Rubba inte mina cirklar
Tvärtemot Arkimedes, som inte ville bli störd i sina tankegångar, välkomnar Hanna Sjöstrand att invanda synsätt och perspektiv rubbas och förskjuts. Rubriken hänvisar till vad Arkimedes lär ha utropat, samtidigt som han pekade mot de geometriska figurer han tecknat i sanden, innan en romersk soldat tog hans liv år 212 f.Kr. Citatet tillskrevs vetenskapsmannen cirka 300 år efter dennes död av den grekisk-romerske historieskrivaren Plutarchos. Hur Arkimedes liv verkligen slutade är högst oklart, men citatet har levt kvar till våra dagar.

I Hanna Sjöstrands utställning Taverna geometrica presenteras en serie konceptuella målningar och reliefer som avbildar fotbollens struktur och formspråk där Arkimedes geometriska figurer, och i synnerhet hans stympade ikosaeder, har fått spela en nyckelroll. Utgångspunkten har varit den första paragrafen i Laws of the Game, den gemensamma sammanställning över regler som antogs vid ett möte mellan flera engelska fotbollsklubbar i oktober 1863. Planens geometriska former och även själva bollens innersta väsen, sfären, skärskådas och dissekeras.

Utgångspunkten för Sjöstrands konstnärskap bottnar såväl i det sinnliga som det kroppsliga och är konceptuellt till sin natur oavsett om det handlar om måleri, performance, film eller installation. På ett systematiskt och analytiskt sätt har hon i serier av verk undersökt måleriets språk och dess olika roller, där mänsklig perception, förskjutning av perspektiv och hur vi interagerar med vår omgivning är nyckelvariabler i hennes konstnärliga process, och där nyfikenheten är den drivande kraften.

Flera av hennes verk knyter an till kroppen och det fysiska samtidigt som de rymmer en förståelse för österländsk filosofi. Hon utövar själv kampsporten Yin-style baguazhang, en gren av Kung Fu som är djupt förankrad i den kinesiska historien och av somliga ses som en form av fysisk översättning av I Ching, Förändringarnas bok. Boken är det äldsta verket inom klassisk kinesisk litteratur och rymmer flera centrala tankar och begrepp inom kinesisk filosofi. 

Visuellt utgår hennes arbeten ofta från något mycket konkret och bilderna kan besynnerligt nog vara helt figurativa samtidigt som de ter sig abstrakta. I serien Bruises från 2012 fick tolv konstnärskollegor, vilka samtliga haft betydelse för hennes eget konstnärskap, vid olika tillfällen slå henne någonstans på kroppen för att framkalla blåmärken. Märkena fotograferades för att sedan målas av i ett format vars höjd motsvarade hennes egen längd. Utan kännedom om förlagan framstår målningarna som förföriska återgivningar av himlafenomen men i den stund betraktaren blir medveten om vad de bär vittnesmål om introduceras i förnimmelsen i ett slag något smärtsamt.

I Sjöstrands utställning, liksom på fotbollsplanen, intar cirkeln en central position. Cirkeln är en av våra äldsta symboler och har genom tiderna i flera kulturer representerat centrala företeelser som solen, enighet och det oändliga. Ett exempel är bilden av en orm eller drake som äter sin egen svans, Ouroboros, som härstammar från det forntida Egypten och Grekland och har tolkats som en symbol för att allt hänger samman i en evig cykel av förstörelse och återskapande. Även den kinesiska filosofins välbekanta koncept Yin Yang symboliseras med en cirkel vars innehåll speglar komplementära och samtidigt motsatta krafter. Dessa samverkar för att bilda ett dynamiskt system där helheten är större än de sammansatta delarna samtidigt som delarna är viktiga för helhetens sammanhållning, till exempel det himmelska och jordiska eller det manliga och kvinnliga.

Cirkeln eller sfären som form är också rikt förekommande i både konstens och sportens historia. Gummibollar som är över 3000 år gamla har hittats i Mexiko och över 1300 bollplaner har grävts ut i Centralamerika. Mayafolket spelade till exempel ett rituellt bollspel, Pok-a-tok, där spelarna med höfter, armbågar eller knän försökte få en flera kilo tung gummiboll att träffa motståndarens fondvägg eller passera genom en vertikal stenring placerad upphöjd på båda sidor av den rektangulära planens sidor. Bollsporter finns dokumenterade från antikens Grekland och de ursprungliga olympiska spelen hölls till gudarnas ära i Olympia, en helig plats och centrum för tillbedjan av Zeus. I Kina finns referenser till att det redan på 400-talet f. Kr spelades Tsu Chu, där en boll av läder fylld med fjädrar skulle sparkas genom en öppning i ett nät uppspänt mellan bambustänger. I våra dagar symboliseras de moderna olympiska spelen av fem ringar som representerar de fem världsdelarna. 

I utställningen presenteras en serie målningar med titeln Green on White, där upprinnelsen till verken var Sjöstrands fascination över att antika skönhetsideal fortfarande ligger så inbäddade i fotbollen medan de inom konsten sedan länge varit föremål för kritik. I fotbollens värld lever ännu idag ”gudarna” i högsta välmåga på planen medan spelets struktur, strategi och skönhet fortsätter att vara föremål för oändliga analyser och hyllningar. Inom konstens värld har däremot det tidigare så hyllade geniet sedan länge kritiserats och dekonstruerats och konsten har till viss del avmystifierats. 

Även rent visuellt fångade planen hennes intresse. Genom målningarna kartlägger hon fotbollsplanens struktur och ställer frågor om vad denna innebär och vad som skapas där tack vare dess existens. Liksom en fyrkant symboliserar stabilitet, ordning och struktur så representerar den rektangulära planen något jordfast medan planens cirklar och själva bollen utgör sinnebilden för något mer himmelskt. Planens geometriska former har här separerats och får framträda i ensamt majestät på varsin duk. 

Fyra målningar som visar varsin halva av centercirkeln samt cirkelbågarna utanför straffområdena finns på Idrottshögskolan i Oslo. I utställningen presenteras fyra nya verk, reliefer med titeln Plain White, som vidare undersöker dessa former. Här har de geometriska fälten bokstavligt talat fått ytterligare en dimension då relieferna som återger halvcirklarna i de två paren är dels negativa och dels positiva. De vitmålade gipsrelieferna fungerar både som en vidareutveckling av projektet och som ett slags minne eller varseblivning av de former som lämnat serien. 

Själva bollen, som hela spelet cirklar kring, är naturligtvis också närvarande i utställningen och nu finns anledning att återkomma till Arkimedes stympade ikosaeder, en geometrisk kropp vars namn inte används ofta men vars figur är desto mer välkänd. Inom geometrin är den en konvex tredimensionell kropp bestående av trettiotvå ytor uppdelade på tolv likformiga pentagoner och tjugo likformiga hexagoner. Inom sporten beskriver samma specifikation, med svarta pentagoner och vita hexagoner, helt enkelt en fotbolls alla beståndsdelar vilket Sjöstrand omsorgsfullt och redovisande porträtterar i målningen Exposed Matchball.

Med egen erfarenhet av fotboll, och andra bollsporter som handboll och basket, har Hanna Sjöstrand en personlig anknytning till projektet. Att hon betraktar det som sin roll som konstnär att undersöka komplexitet passar fenomenet fotboll perfekt. Fotbollen är både sport och underhållning men också en social företeelse. Sporten brukar framhållas som en enande kraft vilken främjar vänskap och laganda, men samtidigt väcker den inte sällan en stark känsla av vi och de och frammanar sämre sidor hos människan. Ur ett religionssociologiskt perspektiv kan arenan ses som en helig plats där hjältar dyrkas och åskådarna bevittnar något större än människan själv. Arenan som plats, spelet, lagen och gemenskapen framkallar extatiska känslor hos individen vilket gör den till en, om än inte i traditionell mening, närmast religiös företeelse.

I Hanna Sjöstrands Taverna geometrica ges varje gäst tillfälle uppleva fotbollsplanen ur ett nytt perspektiv, att utforska dess minsta geometriska beståndsdelar och låta tankarna vandra fritt kring spelets struktur och innebörd. Välkomna in på planen för att låta era cirklar rubbas.

Ulrika Levén, curator