Liv och människor – Döderhultarn

Han föddes i Döderhults socken i Småland och det var efter socknen som han fick sitt namn. Hela sitt vuxna liv var han bosatt och verksam i Oskarshamn.

Modeller och motiv hämtade han i sin omedelbara närhet. Med täljkniv och alträ trängde han igenom människans alla skal och i sina grovt snidade träskulpturer skapade han en dramatik och känsla som var svår att värja sig mot. Tematiskt återvände han gång på gång till de avgörande händelserna i livet, såsom dopet, mönstringen, bröllopet och begravningen. Antalet figurer i dessa skulpturgrupper kunde variera, klädsel och anletsdrag likaså.

Paris, Köpenhamn, Brighton, Rom, New York
Vid genombrottet 1909 var han redan i fyrtioårsåldern och nu kapitulerade också kritikerna för hans på en gång melankoliska och drastiska gestalter. Beställningar började strömma in. Hans nydanande verk köptes av privatpersoner, konstsamlare och museer och han deltog i många utställningar, både i Sverige och utomlands, bland annat i Paris, Köpenhamn, Brighton, Rom och New York.

Albert Engström och Eugène Jansson hörde till hans främsta tillskyndare. Även Ernest Thiel fascinerades av den självlärde konstnärens originalitet och i ett tidigt skede förvärvade han skulpturgruppen Bondbegravning. Thielska Galleriets samlingar har genom donationer därefter utökats med ytterligare två verk av konstnären.

Den lilla människans utsatthet
Thielska Galleriets jubileumsår sammanfaller med minnesåret av Döderhultarns bortgång. Det är i år 100 år sedan konstnären gick ur tiden, vilket vi uppmärksammar med en mindre utställning med Döderhultarens skulpturer i Munchsalen. Utställningen har titeln Liv och människor och kretsar kring den lilla människans utsatthet, ensam eller tillsammans med andra. I utställningen visas både skulpturer ur den egna samlingen och inlånade verk.